Anmärkning, när ordet behov nämns så menas det att möjligheten och viljan kom först, sen behovet.
Jag anser mig ha ett sunt förhållande till ny teknik. Ok, nu ljög jag, men jag vill poängtera att jag inte vill ha det senaste, jag vill ha det som täcker mina behov. För många år sedan lade min gamla PIII ner och jag var tvungen att ha en ny dator, som student är det ju bra att kunna skriva på nått. På dessa korta år så har skrivandet på dator blivit mer och mer viktigt för mig. Den datorn som införskaffades var en stationär som på den tiden var ganska vass, kunde klara Doom3 utan lagg. Det var mitt dåvarande behov, plugg och spel.
Efter det kom behovet att kunna arbeta var jag än var, så jag införskaffade mig en begagnad laptop. Jag tänkte nu att mina behov var täckta, men icke, det blev en till, begagnad, men snabbare, laptop, sen en helt ny.
Alla små presenter som köptes ska jag inte ta med, som router, extern hårddisk.
Nu används knappt speldatorn, jag koncentrerar mig på annan underhållning och tack vare Spotify är det lätt att få tag på musik utan att behöva ha en fet hårddisk som lagrar mina låtar åt mig.
Varje hemresa åkte laptopen med mig för jag hade ett behov, eller snarare en möjlighet att kunna arbeta oberoende var min plats var. Jag har dessutom haft ett smärre behov av underhållning på resan. Jag köpte en portabel DVD som jag använde max en resa för den var så otymplig.
Datorn åker alltid med hem och nästan alltid till andra folk eftersom jag vill hålla kontakten med omvärlden. Facebook går att kolla överallt, men alla datorer har inte IM-klienter, så då får min åka med, som jag vet funkar som den ska. Samt, om, om, om, om jag får för mig att plugga så kan jag ju det. Det sistnämnda har aldrig hänt. Men jag började märka hur tungt det började bli att släpa runt på en laptop hela tiden. Suktade lite efter en netbook med sin fina storlek, men det avgörande var att laddaren fortfarande var ett åbäke att ta med sig.
För några veckor sedan åkte jag till Göteborg utan min dator. Det var underbart att slippa släpa på den, slippa vara rädd att den ska klämmas sönder på bussen och det var underbart att slippa känna ett tvång att vara uppkopplad hela tiden. "Nej, jag kan inte, jag har inte mitt arbete med mig."
Men lite uppkopplad vill man vara.
Något var tvungen att göras. Jag "var tvungen" att skaffa mig en enhet som var liten, med en liten laddare, som kunde ha en uppkoppling och stödja IM. Jag sedan innan sugen på en iPhone, men det är på tok för dyrt. Så jag spanade efter en begagnad iPod Touch som täcker mina basbehov. Jag var redan för ett år sedan sugen på en iPod Touch på grund av Wi-Fi, och annat kul, men som en god vän så fint frågade: Har du behov av det? Nej, men om jag hade möjligheten skulle behovet komma...
Youtube, MP3, surf och IM-klienten ebuddy (som funkar utmärkt). En mycket liten storlek, mycket liten laddare och relativt smidig programvara (iTunes). Nu slipper datorn åka med, nu har jag den så jag kan kolla mailen och andra saker i världen som jag känner behov av just då.
Underbart. Fast...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar